Andra september. Både jag och Jack var lediga och skogarna kring Trysil var fulla av lingon och karljohan. Därutöver hade jag nyligen investerat dyra pengar i ett halvkilo Lemmelkaffe som skrek efter att kokas över öppen eld. Vi gav oss av redan innan frukost.
Vi slog oss ned vid Klarälven, i sällskap av campare och fiskare.
Jack gjorde upp en eld, som var varm.
Vi drack kaffe och åt pinnbröd, och det blev väl ingen riktig fullträff i kaffedoseringen. Jag försökte komma på vad kokkaffe heter på engelska, och det bästa Jack kunde komma på var instant coffee. Jag vill inte tro att engelskmännen är så enkelspåriga i sin kaffekonsumtion.
Sedan traskade vi in i skogen för att plocka svamp. Skogen vi valt ut var märkligt svamptom.
Jag bytte till lingonfokus.
Efter flera timmar och flera skogar bestämde vi oss att satsa på ett säkert kort. Vi hittade ingenting förrän vi bestämde oss för att ge upp och gå tillbaka. Då stod de plötsligt uppradade längs och till och med i vägen, alla karljohansvampar.
Sedan stack vi hem och började laga världens ambitiösaste middag med hemrullade köttbullar, eget potatismos, svampsås på nyplockade svampar och hemkokt lingonsylt. Jag var hungrig redan i affären och då slutar det aldrig bra, när jag kommer över en hungertröskel (en ganska låg en) är det som om alla min kropps normala funktioner bara slås av. Det visade sig dessutom halvvägs in i syltkoket att vi hade slut på socker, och att vi inte var de första som varit sugna på de svampar vi nyss plockat. Det förstnämnda löstes med en kvällsjogg ned till Kiwi. Det andra löstes inte på så länge att det i köket började lukta väldigt väldigt illa.
Till slut blev det middag ändå. Sisådär en tjugondel av tillagningstiden krävdes för att allt skulle ta slut.
En fin måndag var det allt. Hur jag känner ang. att ha hittat en pojkvän som delar min entusiasm över att plocka svamp och göra potatismos: belåten.
note to self 'fire is hot'...