Det blåser motvind på väg till jobbet, om jag håller ut armarna ramlar jag nästan baklänges. Hemma tror jag att det är tvättmaskinen, som dunsar. Det är vinden.
Hemma. Jag kom på mig själv med att säga att jag skulle boka hembiljett, där jag skulle boka biljett hit. När jag går ifrån jobbet går jag hem, hit. Hemma. Det är mitt namn som står på hyreskontraktet, och jag har flyttat hit min tidningsprenumeration. Mina hörlurar ligger på byrån i hallen.
Jag har börjat jobba igen. Jag hade glömt min kodlåskombination och jag trodde jag hade glömt alla kortkommandon men efter min första incheck, ett tyskt par som kunde två ord på engelska ("no", "english"), kände jag mig varm i kläderna. Nära svettig. Jag har redan hunnit tröttna på kantinamaten och jag har redan hunnit vika minst tvåhundra nyckelkortshållare. Och Sverige vann en VM-match på TV:n framför mig utan att jag lade märke till det.
Hemma. Just nu är det här.