Alla våra surfsessioner ägde rum i Zarautz, på andra sidan spanska gränsen. Dit blev det en del sömniga turer tidigt på morgonen, med frukoststopp på samma lilla bageri. Min standardbeställning blev en hel baguette, som jag sedan klämde i baksätet av bilen på väg till surfen.
En kväll gav vi oss iväg på egen hand, jag Camilla Axel och Alex, bar brädorna de 800 meterna ner till stranden. Det var regn och en himmel som var rosa blå orange lila och jag var väl mer under vågorna är någon annanstans. Det var fint.
Här chillade jag en del också, med en bok, i ett inte helt misslyckat kamoufleringsförsök.
En kväll åt vi middag på Le Tandem, där allt som var veganskt var markerat i menyn. Annars var det lite sisådär med veganutbudet men som tur är är jag ett hängivet pommes frites-fan. Där hade vi visning av denna dokumentär och jag kände väl att det allra mest rimliga i livet skulle vara att investera i en surfbräda och sedan inte ägna sig åt så mycket annat. Sedan hade vi filmvisning av oss själva, med våra egna insatser på brädan. Det hela gjordes på ett väldigt härligt sätt och Kjell, vår instruktör, kunde plocka ut detaljer hos de allra kassaste som ett föredömeligt exempel även för de mest erfarna.
Som tilltugg till detta knaprade jag på en vegoburgare.
Följande kväll åt vi hamburgare någon annanstans, drack ett annat vin. Satt kvar länge och drog vidare, och avrundade med ett kvällsdopp i havsvattnet. Och vandrade barfota hemåt.
En annan gång ramlade vi in i en t-shirtbutik, där ägaren och kreatören var tillräckligt modig för att i detta surfmekka dekorera flera verk med texten "Fuck Surf Play Golf". Märket heter Kickasss och jag fick med mig en t-shirt därifrån.
Annars ägnade jag mig rätt mycket åt att spana efter hundbajs på trottoaren innan det var dags att dra på sig våtdräkten, alltig fuktigt eftersom att den i likhet med alla mina andra saker aldrig blev torr. Rätt charmigt ändå.