Elsa Herlitz - .

.

Det har blivit höst och enda gången det känns okej är ironiskt nog när jag vill prata om att det inte känns okej.

Eller när jag springer, varv efter varv, och knappt märker att det är det jag gör för jag har Säkert! i öronen och är någon annanstans eller inte alls. När det börjar spöregna känns det nästan bra. Äkta.

Eller när jag jobbar. Jag är någon annan då, en roll med ett manus. Min receptionistblus är en fristad, en paus från det som egentligen är.

Annars är det inte okej.