Elsa Herlitz - En ledig torsdag
Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

En ledig torsdag

Hej på er! Idag har jag haft min första lediga dag sedan jag började jobba i måndags. (Wow, jag har bara jobbat i tre dagar? Tiden beter sig ju på ett helt annat sätt när man hela tiden proppar hjärnan full med nya intryck) Denna lediga dag har gått åt till att fixa saker jag behöver till det jobb som jag var ledig från, som skattekort och bankkonton och sådant. Men jag klagar inte, säsongen är ju långt ifrån här vilket även gäller alla säsongare, så det är ju inte som om jag har en stor bekantskapskrets att underhålla eller något. Är typ trevligt att ha lite sysslor att uträtta.För att fixa allting behövde jag ta mig till ett skattekontor. Det närmaste ligger två timmars bussresa bort, så imorse vandrade jag därför ned till busstationen, genom den himla tavlan jag bor i, och köpte biljetter med busskort för det blev billigast. Sedan passade jag på att skaffa bibliotekskort av bara farten och jag känner mig nu extremt förankrad i det trysilska samhället.
Mina ärenden i Hamar, som skattekontorsorten hette, var snabbt avklarade. Sedan hade jag gott om tid på mig att göra staden i väntan på nästa buss i tabellen med sporadiska avgångar.
Hamar hade sjökust och var full av joggare som tog tillvara på denna. Det känns som en naturlig bieffekt av att bo med denna utsikt, tänker jag mig, att man blir en joggare.
Vattnet såg väldigt kallt ut och jag var glad att jag föddes som människa och inte som and.
Det var fler än jag som hade Titta på sjöhorisoner som intresse, upptäckte jag.
Sedan sprang tiden iväg mitt i allt horisonttittande och jag fick springa till den sista buss som skulle rädda mig från att bli strandsatt i Elverum. Det gick bra, och jag kände mig ännu lite mer förankrad när vi lite senare rullade ut ur Hamar. Att springa till kollektivtrafik har en förankrande egenskap, tror jag.
Sedan vandrade jag tillbaka hem genom tavlan.
Och eftersom inga säsongare har kommit än får jag köra mina middagsdater via skype tills vidare (OBSOBS detta är endast middag nummer två som kompletterade den lite mer omfattande middag nummer ett jag blir ju _inte_ mätt på endast en sådan där liten futtig). Och nu sitter jag och kvällsbloggar. Jag är ledig imorgon också och sedan jobbar jag kväll, så det finns ju ingen anledning att vara petig med sovtiderna. I och för sig kan det ju vara trevligt att ta vara på så många ljustimmar som möjligt när man bor på en så vacker plats. Det är en fin balansgång.
 
Puss på er tills vidare.
Moa Hanold

Hej Elsa! Hittade din blogg för ett tag sedan medan jag sökte mig igenom internets alla hörn av information om SSN. Ditt sätt att berätta om Kenya fick mig från fundersam till fast besluten; jag måste dit! Du kanske har tröttnat på svara på frågor, men jag ger det ett försök iaf. Kommer du ihåg ungefär vad du spenderade i månaden? Vad är rimligt att spara ihop? Hade du någon budget eller så? Mina föräldrar är ytterst tveksamma på att jag ska åka iväg i 10 månader så jag tänker att om jag åtminstone kan spara ihop fickpengarna själv så är chansen större.

Kram och tack för en fin blogg<3