Elsa Herlitz - Barcelona
Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Barcelona

Kanske var det mitt undermedvetna som kände på sig att det skulle löna sig att stå ut med dem i alla de här åren? Hur som helst har Hedvig och Victorias föräldrar gått och köpt lägenhet i Barcelona och ja, ni förstår ju kanske vilka möjligheter detta medför. Till att börja med hade jag, Sara, Vic och Hedvig fem Barcelonadagar i början av juli. Det var riktigt fint.
I dessa fem dagar fick jag och min vinterbleka kropp tillsammans med mina bästisar äta balkongfrulle och dricka snabbkaffe, få kallsup i en strömmig Medelhavskust, dansa hela nätter och vandra hemåt bland morgonjoggare, beställa alla tapasrätter på menyn och andas air-conditionluft.
En dag bestämde vi oss för att åka på cykelutflykt.
 
Det var en dålig idé.
 
Vi hade hittat ett ställe som hyrde ut tandemcyklar och vi tänkte att det måste vi ju prova för gud vad mysigt att trampa igenom Barcelona på en tandemcykel.
 
Det var det inte.
 
Eller, om vi hade valt en väg som ibland hade en annan lutning än uppför hade det kanske varit njutbart, men nu var varenda tramptag i den Barcelonska hettan på den lägsta växeln en kamp. Vi insåg att vi inte skulle hinna tillbaka till uthyrningsfirman i tid om vi inte justrerade vårt slutmål, så vi hamnade på en uteservering i något avlägset kvarter istället för i en ännu mer avlägsen park. Där åt vi bort timmar, innan vi skulle påbörja färden tillbaka, i nedförsbacke, igen. 
 
Då, när Victoria stoppade in nyckeln i låset för att låsa upp tandemcykeln, gick nyckeln av.
 
Jahapp.
 
Till slut lyckades vi lirka ut nyckeln, men cykeln var ohjälpligt låst. Uthyrningsfirman erbjöd ett par lösningar som alla mynnade ut i att vi skulle betala en massa pengar, och alla extranycklar var spårlöst försvunna, så vi gjorde som man gör när man inte kommer på något bättre.
 
Vi bar cykeln alla sex kilometer tillbaka till uthyrningsstället.
 
Den var tung och det var fruktansvärt jobbigt, men vi kom tillbaka innan stängningsdags.
 
Och aldrig har väl en tapasmiddag smakat så bra.
Resten av dagarna var betydligt mindre ansträngande. Vi dejtade upp Maja som var där samtidigt som vi, som bodde i Barcelona i våras. Hon fick agera Barcelonaguide dvs visa oss sina bästa pubar och tapasrätter och spanska snapsvisor. She did very good.
Äej det var riktigt njutbart, minsann.
vic

Åhhhhhh vilka härliga minnen<3 speciellt tandemcykeln...

Svar: årets träningspass☑
elsaherlitz.blogg.se