Elsa Herlitz - Trysil-Uppsala
Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Trysil-Uppsala

För en vecka sedan vaknade jag i ett minusgradigt Trysil, tidigare än jag vaknar annars. Jag skulle hinna med en buss för att hinna med en annan buss för att hinna med ett tåg för att hinna med ett annat tåg. Det var på håret, betydligt mer på håret än vad jag hade tänkt, för morgontrysil var så vackert att jag var tvungen att stanna och andas in det, flera gånger på vägen ned till byn.
Staden låg täckt i ett dimmoln. Jag började ovanför och vandrade nedåt.
Till slut var jag mitt i.
Det kändes lite onödigt, att åka bort från något så vackert. Men. Tio timmar framåt i tiden väntade Uppsala och min kära familj och pappa hade lovat att göra sina egna pommes och sina egna hamburgerbröd och vad är väl lite Trysildimma mot det.
Så jag hann med bussen mot Elverum. Där hade solen legat på i ett par timmar och det var tillräcklig temperatur för utomhusätning av jordnötssmörsmörgås.
Mellan Elverum och Kongsvinger sen läste jag ut Fattigfällan.
Det var längesedan jag blev så drabbad av en bok.
 
Jag mådde typ illa av att läsa den.
 
Läs den.
I Kongsvinger sedan väntade jag på Stockholmståget och åt nudlar. Det var soligt och duvtätt men jag kunde inte skaka av mig obehaget från Fattigfällan. Nudlarna fick mig att må mer illa.
Efter någon timme i Kongsvinger kom mitt tåg. En knastrig konduktörsstämma meddelade snart att vi åkt över  gränsen till Sverige och sedan kom Värmland, i väst-östlig riktning. Jag undrade ifall det var för sent att använda mina norska mynt i kupévagnen.
 
Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på min tidning, sen på Uppsalatåget. Jag var någon annanstans i tankarna och dessutom var jag hungrig. Kan ni koncentrera er när ni är hungriga? Det kan inte jag, jag tappar allt vad koncentration heter.
 
Mamma och Hanna hämtade mig på centralen. Vi åt pappa hamburgerbröd och pappas pommes. Det kändes fint att skratta med Hanna, att somna i min Uppsalasäng.
 
En lång resa till mina bästa människor.
Meg

Åh, älskar bilderna på dimman, sagolikt! Och tack för boktips, behöver verkligen hitta en bra bok :)

Svar: den kan jag verkligen rekommendera med gott samvete!!!!
elsaherlitz.blogg.se


Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm

Det ser superfint ut! Härligt att de mötte dig vid Centralen :)


Lina

Vilken fantastiskt fin blogg du har! Bilderna med dimman är helt magiska. Vilken lyx att få uppleva det.

Jag kan inte heller fokusera när jag är hungrig. Jag läste någon gång att hungern gör människor kreativa. Att det är överlevnadsinstinkt. Men jag känner inte alls att den funkar på mig. Jag tycker jag tappar det helt när jag blir hungrig. Fast det är mycket lättare att hantera hungern sedan jag fått barn. Nu kan jag förtrycka de känslorna hungern skapar hos mig. Innan blev jag helt rabiat och otrevlig och ofokuserad.

Svar: åh tack du!! det där med kreativiteten kan jag inte aalls relatera till, känner mer igen mig i det rabiata/otrevliga/ofokuserade ;)
elsaherlitz.blogg.se