Elsa Herlitz - Tiden, tillvaron och lite linssoppa

Tiden, tillvaron och lite linssoppa

Det blir kallare och mörkare, och jag tänder facklorna utanför hotellentrén allt tidigare. Idag snöade det på andra sidan fjället, sa de, de som kom till den regniga sørsidan därifrån.
 
Tiden har börjat gå fort – allt det nya har blivit vardag och när jag går hem från jobbet känns det som om jag nyss gick dit. Idag testkörde de snökanonerna och om det fortsätter i den här takten är det snart säsongsstart.
 
Jag har fått en fin relation med tiden, i detta lilla samhälle i höjd med Bollnäs strax bortom gränsen till Norge. Den är, och jag med. Jag vill inte skynda på, och jag vill heller inte pausa. Jag accepterar den, precis som den är. Och det känns som om den accepterar mig.
Min nya signaturmåltid har blivit linssoppa, av linser kokta i grönsaksbuljong mixade med oljestekt övrigt lämpligt kylskåpsinnehåll. Det är en prisvärd måltid, berättar jag för Linnea när hon ringer, men den blir mindre och mindre spännande i takt med kylskåpsinnehållet. Linnea berättar i sin tur att hon har en egen mopp, och jag blir dödlig imponerad av hennes vuxenhet. Hon har snart en alldeles egen lägenhet, med sitt eget namn på brevinkastet, men jag blir ändå mest imponerad av moppen. Jag tittar ned på mitt eget golv, men betämmer mig snart för att sluta med det. Jag har precis blivit kompis med tiden, efter en stormig sommar, och vill inte sätta vår relation på spel genom att tänka på sådant man måste göra.
 
Jag måste väldigt lite, när jag är här.
 
Det är ovant och det får mig att må väldigt bra.
Lissen

Hoppas ditt kylskåp blivit fyllt med en massa gott!