Imorse gick jag upp innan jag hade vaknat, för någon skickade ett meddelande genom min dörr med sina knogar. Han meddelade att han skulle testa brandlarmet, han med knogarna, och att jag ej skulle få panik när det började tjuta. Sedan gick han till dörren bredvid och jag gick och lade mig igen, och när det en stund senare började tjuta fick jag panik.
Nästa gång jag gick upp var jag vaken.
Jag pappas jeans på mig, uppvikta några varv fastän det blåser kallt om vristerna. Det är höst och vi har samma jeansstorlek jag och pappa. Samma storlek på pricken.
Och jag går samma väg dit och tillbaka, ändå är det alltid brantare på vägen hem. Träden är lite mer orangea idag än igår, de där borta på bergen bortom älven. Igår var det likadant. Imorgon är det nog likadant igen.