Elsa Herlitz - En första vinter och vardagslunk, igen
Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

En första vinter och vardagslunk, igen

Jag åkte från Elverum vid sjutiden i tisdags. Då var det höst. När jag någon timme senare var framme i Trysil hade det blivit vinter. Mina vans blev genomblöta och min stockholmstunna jacka var fel, och mina vantar låg längst ned i någon av mina tre väskor.
 
Och det är så vackert, ljudet av knarrande snö och flingorna i gatulampsken.
Den försvinner nog snart, den här första. De sa faktiskt att den skulle försvinna redan igår.
 
Jag hoppas de har fel.
 
Det är så tyst, när allt är täckt av snö. En vacker tystnad.
I morse hade gårdagsslasken frusit på, och vägen ned till stan var en isbana. Jag gick långsamt, långsamt, ändå krokade mina kängor fast i varandra och jag gjorde ett sådant där fall som pågår för alltid, ett sånt som man tror att man ska kunna förhindra ända fram tills själva ögonblicken då man ligger där, på marken. 
Nere i byn testade jag ett av gymmen, för första gången. Lokalen var ljus och den näst yngsta där inne var över 60. I duschen tvålade jag in mig i sällskap av en massa hudveck, ojämnt fördelade på en massa vithåriga. Det var kö till gummibanden och tomt vid skivstängerna och jag känner att det är en miljö jag skulle kunna trivas i. Kanske ska jag köpa kort.
 
Jag har jobbat två jobbpass, också. Jag är tillbaka i Trysilvardagen. Jag trodde det skulle vara lite jobbigt att åka bort, men det kändes mest fint att åka hit.
 
Puss.
Celine

Som jag saknar snö nu <3