Min bästa Uppsaladag, då när jag för en månad sedan var hemma och hälsade på, var lördagen. Då var jag och modern och fadern ute och promenerade i skogen med matsäck i friluftiga kläder, och det slår mig mer och mer och mer att det är ju typ inte så mycket än det jag vill med livet. Ge mig ett par bekväma vandringskängor, matsäck och någon som inte går för fort så är jag till freds. OCH! Ett varmt ställe att komma tillbaka till efteråt. Varför göra livet krångligare än så.
Fast det där med att inte gå för fort var det i och för sig lite sådär med denna dag. Jag är (ö)känd i min bekantskapskrets för mitt långsamma gångtempo, vilken varken kan bero på arv eller miljö eftersom jag vet få som håller samma tempo som mina föräldrar. Ett mysterium.
Jag hade snott mammas fleece aka världens bästa plagg pga fleece och vindtät!(!!!!!!!)
Vi kom, efter en solitär vandring, fram till en grillplats överbefolkad av småbarn och småbarnsföräldrar. Dessa hade anlänt ungefär så mycket tidigare som det tar för en eld att övergå till perfekt glöd. Vi log artigt och beblandade oss med massan.
Jag åt Astrid och apornas Hot Chörizo som har blivit min go-to vegokorv. Tycker den är helt ok. Nån som har nån annan favorit?
Mina föräldrar var så här gosiga.
Och alltså TERMOSKAFFET! Det bästa är, av jordens alla drycker.
Sedan på hemvägen var skogen trumpetsvampig, och mamma försökte lära mig att skilja dem från trattkantarellerna. Här är en handfull av öhhhhh någotdera.
Plockade ej denna. Så långt sträcker sig min svampkunskap i alla fall.
Tack för det mor och far och moder natur osv osv.
så mysigt att få spendera lite tid med familjen!!