Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Dag 22 - 35 minuter mellan två världar

Bainbridge Island. En 35 minuter lång färjetur från Seattle, men en helt annan värld. Här är det grönt och fågelkvitter, och allting sopsorteras. Allt är ekologiskt och den största debatten rör den invasiva ugglorna, om de ska få hållas eller om situationen kräver mänskligt ingripande. En tillflyktsort, nästan en låtsasvärld. Där det inte finns några problem.I morse vaknade vi upp i Elizabeths hus, trädhuset. När man tittar ut genom fönstret syns ingenting annat än kompakt grönska, och bortsett från Jolies, den gigantiska hundens, sporadiska skall är det enda som hörs tystnaden. Ett hus i naturen, och jag tror inte det går att känna sig annat än harmonisk här.
Elizabeth gav oss en guidad tur, från gatan med de flådiga villorna, välfriserade buskarna och amerikanska flaggorna, ut i skogen. Hon berättade vilka bönor som gick att plocka och tillaga, vad svamparna hade för användningsområden. Jag hade fortfarande lock för örat från gårdagens höjdminskning och det var rätt mysigt faktiskt, att vara lite smådöv och bara lyssna på allt det tysta.
Vi tog oss ned till havet, där fjärdeklassare sprang runt med namnlappar och vände på stenar. De var på besök från Seattle, på 'retreat'. Tidvattnet var lågt och Fifi var lika fab som vanligt, och vi lyckades anlända precis när en av öns örnar tog sin lunchpaus.
Sedan gick vi hem igen, åt altanlunch i solgasset. Linnea hittade en gigantisk soppskål.
Sedan var det dags för lite stadshäng, och vi tog färjan över. 
Se så tjusiga.
Efter lite strosande hamnade vi på ett café där människor satt och sörplade på överprisat kaffe och såg mycket sofistikerade ut. Jag beställde in det dyraste som fanns på hela kaffemenyn, någon slags kombinationsbricka, för jag tänkte inte på att dollarn här motsvarar 1,37 dollar på andra sidan den landsgräns vi korsade igår. 
Det dyra kaffet var i en helt annan liga än allt blaskigt kanadakaffe jag försökt klara mig på det senaste halvåret, så det var ändå värt. Jag kämpade hårt för att passa in i den sofistikerade miljön.

Efter fika kommer middag. Vi köpte takeaway och slog oss ned på något torg, pratade om sådant som har varit och sådant som snart kommer vara tills det blev mörkt och kallt och färjeavgång. 
Seattle blev mindre och mindre och himlen blev mörkare och mörkare, när vi åkte tillbaka mot låtsatsvärlden efter en snabbvisit i den riktiga. Mitt hår blev fartvindsrufsigt och jag tänkte att jag inte alls skulle ha någonting emot att färjependla.
Imorgon tänkte vi göra Seattle lite mer utförligt. Hoppas det blir lika fint som idag.
Gudmorsan

Oh vad kul att återuppleva gamla minnen via dig! Bodde på Bainbridge Island ett par veckor för massor av år sedan! Tjusigt och fantastisk natur! Ha det bäst!

Svar: Nämen åh, vad roligt! "It's probably exactly the same" hälsar vår host här. Hoppas allt är fint med dig!
elsaherlitz.blogg.se