Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Dag 21 - Genom tidszoner över landsgränser

Idag började tidigt och slutade sent. 937 kilometer, två tidszoner, tre delstater. Många biltimmar.Vi vaknade i Jasper, styrde sydväst. Hann med lite björnsafari innan vi lämnade Alberta för British Columbia. Sedan satt vi där, axel mot axel i vår lilla lilla bil, golvet täckt av matkassar. Utanför fönsterrutorna blev det vårigare och vårigare, innanför var det Saharavarm sommar.
Ingen roadtripdag utan konservpicknicklunch.Dagens lunchtävling vanns av Olivia, med hästlängder. Pastasallad liksom.
Linnea var dock glad ändå, för hon slutförde under just denna måltid sin allra sista burk tonfisk.
Fifi var fundersam.
Vi rullade vidare ut på vägarna, närmare oss havsnivå. Jag hann över huvud taget inte med att tryckutjämna i de branta nedförsbackarna och fick ett så brutalt lock för öronen att jag inte alls kunde höra min egen sånginsats mellan Kamloops och Abbotsford. Tur för mig, otur för alla andra.
Vi har varit rätt bra på att spara in på onödiga utgifter under denna resa, tycker jag allt. Mycket är det nog tack vare vår konserv- och nudeldiet. Idag gjorde jag dock något som man som Road Tripper On A Budget absolut inte gör - jag tankade med den dyraste bensinen. Det var slangen från munstycket som liksom råkade komma åt fin-bensinsknappen och där stod jag och såg snopen ut, medan centen tickade iväg på displayen.
 
Det blir nog ingenting annat än nudlar framöver.
Alla lever vi dock inte efter samma budget och vissa har till och med råd med sådant här lite då och då. McDonaldslukten spred ut sig i bilen och jag grät lite lätt.
Nästa utmaning var att försöka korsa den amerikanska gränsen. Linnea var pepp, i alla fall innan vi hade träffat alla allvarsamma humorbefriade uniformsklädda. Men det gick ju bra. 
Sedan rullade vi över gränsen, mot Seattle. Jag hade aldrig varit i USA tidigare och begärde 'Party in the USA' för verkligen leva ut klyshan.
 
This is all so crazy
Everybody seems so famous
 
Men de enda vi såg var kor. Och allt luktade bajs.
Det tog många kilometer och mycket extratid innan vi förstod att hastighetsbegränsningarna längs vägarna var angivna i miles per hour istället för kilometers. Till slut lyckades vi ändå ta oss till Seattle, och förbi. 
Vi skulle nämligen till Bainbridge Island, en färjefärd bort. 
Man kunde få Hot water på färjan, för 75 cent. Tre gånger det jag betalat för mina nudlar. Så. Jag åt dem kalla. Inte alls illa faktiskt.
Fifi tog på sig chaufförsrollen, när vi var färdiga med färjeåkandet. Vi var alla rätt trötta och hungriga vid det här laget, och Google Maps hade lagt ned.
 
"Den visar inte så många vägar, min karta"
 
"Betyder det röda ljuset att man ska stanna?"
Till slut lyckades vi ändå ta oss fram, till Fifis goa familjevän. Till dessa (??) sängar. Blir typ motiverad att börja någon svintråkig ekonomiutbildning som ger ångest men också en massa pengar så att jag kan ha gästrum this facy. Kuddarna är typ för många för att räkna? Och av glitter??
 
Imorgon blir det sovmorgon, hörni. I den fantastiska sängen ovan.
Jenn - forever abroad

Spännande att få följa med i dina reseberättelser :) <3

Svar: Åh, tack det samma du!
elsaherlitz.blogg.se


Helena

Låter som att ni är ute på värsta äventyrsroadtrippen, härligt! Såg ni några björnar på björnsafarin? :)

Svar: En liten liten en går att skymta på bilden!
elsaherlitz.blogg.se