Elsa Herlitz - Dag 20 - Ut ur rytmen in i väsklivet

Dag 20 - Ut ur rytmen in i väsklivet

Innan vi kom till Jasper, när vi bodde på nya ställen varje natt, spelade våra respektive väskor betydligt större roller i våra liv. Packa upp. Vad behövs idag? Packa ihop. Packa upp igen. Här, däremot, har vi slagit oss till ro. Fått en bas, hittat en rytm.

Långfrukost.

Hike.

Picknicklunch.

Nudelmiddag.Idag vandrade vi längs Maligne Canyon. Sagolikt vackert, d.v.s. i linje med standarden för detta lands natur.

Efter att ha avverkat halva sträckan stötte vi på denna skylt, en av många lockande jävliga som man får lära sig att ignorera när man är en Road Tripper On A Budget.För borta i bilen hade vi ju egen lunch med oss. Jag var rejält hungrig vid det laget, för vi hade gått fel på vägen tillbaka, för långt. Det var tur. Jag börjar bli rejält less på refried beans nämligen och när man är så där hungrig blir smaken och konsistensen av mindre betydelse.När vi ätit klart, slängt våra tomma konserver, styrde vi tillbaka in mot Jasper. Vi var nästan framme, skulle bara korsa järnvägen, när vi såg att bommarna var nedfällda. Ett godståg sniglade sig fram, långsamt långsamt. Vi suckade i kör, för vi har alla samma erfarenheter av kanadensiska godståg. Jag räknade vagnar. När tre låtar spelat klart, och 60 vagnar passerat, stängde Linnea av bilen och lade i handbromsen. Hon lade inte ur den förrän ytterligare 100 vagnar passerat.

Långt tåg.Vi hamnade på ett fik i Jasper, som sålde elva olika modeller av tekannor och hade stolar uppbyggda av cykelhjul. På dessa satt vi och utnyttjade wifi:t, det betydligt stabilare än hostelets, till vuxenheter såsom att sälja bil. Det är förvånansvärt många som är intresserade av att köpa halvfungerande bilar, har jag noterat. När fiket stängde åkte vi och tankade vår halvfungerande bil, sedan åkte vi hem.De andra som bor på detta hostel är så ambitiösa i sin matlagning. Man kommer in i köket, det stora och platsineffektiva, och möts på vägen till sitt lilla matskåp av kulinariska experiment och exotiska dofter.

Sedan böjer man sig ned och plockar fram sin nudelmiddag.

När jag kommer tillbaka till Sverige om en vecka ska det minsann matlagningsexperimenteras.Imorgon är det slut på Jasperrytmen. Vi ska återigen ha alla våra ägodelar nedpackade i väskor, återigen vara utan bas. Vi börjar närma oss slutet och ska imorgon sitta instängda i en bil hela dagen. Vi har laddat ned P3-dokumentärer så det räcker och blir över, har roadtriplistan offline.

Vi är redo.

Resfredag/Annika

Refried beans, not so much min grej alltså - haha! Men så härliga bilder, vilken resa!

Svar: Haha nä jag känner jag med att jag typ har nått min livskvot nu, men nog har konservlivet sin charm allt. Tack du!
elsaherlitz.blogg.se


Maria Pettersson

Även om det är jobbigt att leva i en väska så låter det ju fantastiskt att vara på roadtrip :)

Svar: Det är det sannerligen!! Och väsklivet har sin charm det med :-)
elsaherlitz.blogg.se