Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Dag 19 - Frukoststunden och att sjunga falskt

Solen lyste in genom fönstren, när jag vaknade. Ljuset fick sovsalen att bada i gyllengult, gjorde de snarkande siluetternas konturer skinande. Jag tassade ut över det knarrande golvet, stod i microvågsugnskö för att värma min morgongröt. Någon hade lämnat ett äpple på gratishyllan. Hostelkaffet kostade en dollar koppen, en halv för påfyllning. Mathilda hade med sig eget snabbkaffe.Frukoststunden är min bästa stund på dagen. Morgonljuset, det nyvakna böljande, gör allting hoppfyllt och liksom levande. Frukostpratet är ofta djupt, men inte på ett påfrestande sätt. Dagen har inte hunnit bli än, ingenting har ännu hunnit gå fel eller rätt. Vad som kommer att minnas och glömmas bort från just denna dag är fortfarande okänt. Allt är kvar.När vi fått frukost var det vår bils tur. Han är hungrig, har vi märkt. Idag fick han en hel liter motorolja. Sedan åkte vi  iväg, mot dagens bergstopp, och det lyste fortfarande på instrumentpanelen. Vi bestämde oss för att använda en välanvänd och välbeprövad problemlösningsmetod: ignorans.

Mot berget.Dit upp.Jag har blivit som en mamma, på utflykt med sina irriterade tonåringar. Överallt ska det gruppbildsposeras, och likt en mamma är jag övertygad om att de förr eller senare kommer att tacka mig.Efter att ha gått upp för ett berg måste man ju gå ned igen. Det gjorde vi. Sedan åkte vi vidare till en sjö, en sån där turkosblå. Det blåste kallt och jag hade på mig alla mina lager, till skillnad från damerna 100 meter bort som låg och solade i bikini.Vi dansade oss ett varv runt sjön och jag och Linnea slog rekord i antal tonarter per vers i Pocahontaslåten, ni vet den där osannolikt vackra som man inte ens ska ge sig på att sjunga.

Visst har jag väl nämnt att jag verkligen uppskattar de kanadensiska parktoaletterna? Detta är en mycket värdefull förmåga, eftersom att vårt sällskap till övervägande del numer lever på bönkonserver. Idag bestämde vi oss faktiskt för att ta en paus och istället besöka den indiska All You Can Eat-buffén i stan. Middagen kostade 35 och ett halvt nudelpaket och var värd att missa varenda liten nudelkrok för. Vi får se hur många parktoalettsbesök det blir imorgon.Vi rullade hem när det hade blivit mörkt, i skenet av den fortfarande lysande lampan på instrumentpanelen. Jag och Linnea tävlade återigen i tonarter-per-vers och hade denna gång hjälp av diverse schlagerartister.

Snart är det frukost igen.

Helena

Det ser helt magiskt vackert ut där! Kanada är helt klart på min bucketlist, hoppas på att få komma dit snart.

Svar: Åh det måste du verkligen göra!
elsaherlitz.blogg.se