Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Dag 18 - Diverse problem och dess lösningar

Vi backar tillbaka två dagar, till i förrgår. Vi rullade norrut längs Icefields Parkway, över krön längs kringliga svängar. Tusen meter under de fortfarande snötäckta bergstopparna.

"Man tar dem ju liksom inte riktigt på allvar, de här skyltarna", sa jag, angående 'Avalanche area' och 'Avalanche area ends', som med jämna mellanrum avlöste varandra utan så mycket som en kommentar från vår sida. För vad finns det att göra, när man kör längs en väg och det dyker upp en 'Avalanche area'-skylt? Vidare måste man ju i vilket fall.

Några timmar senare utlöstes på samma plats en lavin, med ett snödjup på 15 meter som täckte 100 meter av vägen.

Så. Sedan dess har vi hållit oss till de snöfria vandringslederna. För att vara på den säkra sidan.
Idag gjorde vi en av dessa snöfria hiker, 'Valley of Five Lakes', en led runt fem olika sjöar med fem olika nyanser av turkosblått vatten. En nästan lite overklig miljö. Det duggregnade så där bakgrundsmysigt och bergstopparna låg inbäddade i moln, osynliga för våra ögon.

Det var kyligare idag, och Linnea drog upp tempot. Det gick uppför och nedför, och vi blev blötare och blötare av svett och regn.
En fin förmiddagshike var det.
På vägen tillbaka till hostelet, när vi satt inknölade i vår lilla trånga bil, började det lysa på instrumentpanelen igen. Bilkrångel. Innan vi hunnit äta lunch, många timmar efter frukost. Jag var svinhungrig, och jag fungerar inte över huvud taget när jag är hungrig. Inte optimala förutsättningar för lösning av bilkrångel. Så långt ifrån man kan komma faktiskt. Så. Vi gjorde det enda vettiga och åkte innan vi gjorde någonting annat hem och åt lunch, och hade därefter ett vad-ska-vi-göra-med-vår-bil-och-våra-liv-möte under högtidliga former. En stund senare hade vi arbetat fram en plan.
Jag och Linnea, som inte riktigt kände oss färdighikeade för dagen, promenerade någon timme efter det högtidliga mötet in till Jasper för att bespara vår stackars trötta bil allt onödigt lidande. Med oss hade vi en inköpslista med tre nödvändigheter:

1) Motorolja

2) Havregryn

3) DonutsDen tio minuter långa bilsträckan visade sig vara en drygt timmeslång gångsträcka, som på vägen tillbaka avslutades med en tre kilometer lång uppförsbacke. En sugande en. Men fram kom vi, med rätt sorts motorolja och donuts som bara var en aning mosiga.

I morgon ska vi försöka ta tag i vår bil och våra liv.