En nästan löjligt perfekt rutt, hade vi planerat in. Ett helt rakt Google Maps-streck med sin ena ände i Canmore där vi vaknade, sin andra i Lake Louise där vi så småningom ska somna. Små hiker på vägen, för att säkerställa vår dagliga dos av berg och vattenfall.
Vi började dagen med en serpentinhike, fram och tillbaka långsamt uppåt. Vi delade spår med ambitiösa morgonjoggare och illsnabba jordekorrar. Klockan hade väl hunnit bli tio, när vi stod på en blåsig topp och blickade ut över Banff. En tjusig stad.
Efter hike kommer efter hike-fika, denna gång på Banff Avenue vid foten av berget vi precis bestigit. Jag åt soppa och skulle vara lite symboliskt ekonomisk genom att låta bli att beställa till bröd, men fick in två nygräddade focacciakuber ändå. Score.
Sedan rullade vi vidare, längs vårt streck, mot nästa hikestopp. Vi började med matpaus, i typ två timmar. För att matpauser är life.
Till slut var vi hikeredo och kom iväg. Bland snö is lera och forsar, på ett spår som hade varit löjligt enkelt om det inte varit för att det var täckt av is. Alla broddarförsedda individer, sådanda där förberedda jävlar som säkert alltid går omkring med ett paraply i väskan ifall det skulle börja regna, klampade obehindrat förbi.
Men vi tog oss upp till vattenfallen, och sedan ned igen. En fin promenad. Sedan åkte vi upp till streckets slut, med en panoramavy över Klippiga bergen. Imorgon drar vi vidare.