Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Tillbaka på ruta ett

Igår hade jag en fin åh så fin förmiddag. Klädd i alla mina lager frös jag i blåsiga sittliftar och toksvettades i soliga läbackar, och drack öl uppe i toppstugan. Åkte ned och åkte upp, liftkonverserade och liftmediterade.
 
 
Eftermiddagen var mindre fin, när jag efter min mest offensiva åkdag med bruten arm ramlade i snön på väg ned mot parkeringen. Och tog emot mig på min brutna högerarm. Som gav ifrån sig några otrevliga ljud som ändå inte var i närheten av de ljud jag senare gav ifrån mig. På svenska visserligen, men jag tror ändå att budskapet gick fram hos de flesta.
 
 
Så då hamnade jag här igen, och det konstaterades att min nästan ihopläkta arm återigen är bruten. Läkaren jämförde mina röntgenbilder med de jag tog för två månader sedan och konstaterade att de såg ganska likadana ut. Så. Tillbaka på ruta ett. Jag som kände mig så färdig med att vara handikappad. Ändå känner jag mig inte så nedslagen, för jag fick en jävligt fin månad som nästan icke-handikappad. Som igår till exempel när jag stötte på Calle på väg upp i liften och vi utnyttjade hans knappa timme innan jobbet till att dra ned i Sunbowl, och jag följde efter i hans spår över alla hopp och jag fick mer air time än jag någonsin upplevt tidigare. Man kan inte ploga sig igenom livet. Sedan får man väl ta konsekvenserna av sitt handlande, och jag har accepterat att jag får återgå till vänsterhandstandborstning för ett tag framöver.
 
 
Linnea agerade exemplariskt sjukhussällskap. Bland alla dyra sjukhusutgifter och oklara försäkringsbolagssamtal var det fint att ha henne och hennes lilla väska att falla tillbaka på. Senare anslöt Markus, Linus, Rachael och Alyssa med en hel massa välfyllda Sobeyspåsar och vi klarade oss på två timmar denna gång istället för drygt sex som förra gången. När vi kom hem styrde Alyssa pannkakskväll och det går ingen nöd på mig inte.
 
Puss från den klantigaste personen ni någonsin har träffat.