Idag, kära vänner, var en stor dag. Det finns ett fenomen här på Panorama som heter Pano points där man, om man gör något bra, får ett litet kort, chans att vinna 20 dollar och en rätt rejäl dos av hybris. Motiveringarna läses upp på morgonmötena här kan det röra sig om att hjältemodigt ha räddat hängande liftpassagerare med stegar, att tagit hand om rörelseförhindrade åkare på ett extra bra sätt eller att ha varit väldigt ambitiös i sin rampkrattning. Andra belönas för att de helt enkelt är... klantiga. Men jag klagar icke.
Sedan hade jag en riktigt härlig dag med få besökare och många soltimmar. Jag och Jacob parkopplade våra högtalare och dansade äntligen runt till någonting annat än radiostationen från restaurangen mitt emot våra liftar som har spelat samma tio låtar hela säsongen. Dagens höjdpunkt, tillika varje dags höjdpunkt, var när det blev YMCA-dags. En gång spelade han den låten 78 gånger under en dag, Jacob. Ni hör ju vad det här jobbet gör med oss.
Niklas var min eftermiddagskollega. Vi är oftast ensamma under arbetstid men när man skannar biljetter på sittliftar har man faktiskt lite sällskap. Dagarna går så mycket snabbare när man har någon att konversera bort tid med och det var en fin arbetsdag idag minsann.
Sedan blev det kväll och Linneas grillade hamburgare för tredje middagen i rad. Imorgon jobbar jag och sen har jag helg tisdag-onsdag. Och idag kan livet faktiskt få vara precis så här.
Hej! Skulle inte du kunna berätta lite om hur det var att komma hem från Kenya och ssn? :)