Så här ser det ut under våra morgonmöten, i vår källare. Trött stämning, blaskigt kaffe. Ibland har någon klantat till det under arbetstid och har en historia att dela med sig av. Ibland har det kommit "one centimeter of fresh pow overnight, hope you brought your pow skis". Ibland lite symboliskt skratt. Ibland får vi doughnuts. Ibland har det förtärts stora mängder alkohol kvällen innan och morgonansiktena ser ännu mer miserabla ut än vanligt. Ibland sägs inte så mycket mer än den rådande temperaturen.
Att jobba som liftie är litegrann som att sitta på ett långflyg; du försöker försöker försöker att få timmarna att gå. Lite mer rörelsefrihet men lite mindre filttillgång, och ungefär lika bökigt att ta sig till toaletten. Igår på jobbet lyssnade jag på musik och poddar, precis som under en flygning. Inte det mest stimulerande jobbet jag någonsin haft men jag klagar inte, för jag får ju ha min radio och min jacka som ser officiell ut. Och fastän det nätt och jämnt är tillräckligt för att hålla mig vid liv får jag ju faktiskt betalt.