Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Livet nuförtiden

Så blev det som så att nu, när mitt liv inte är så intressant längre, har jag helt plötsligt massa tid att berätta om det på. Måste ändå säga att jag valde en bra tidpunkt för mitt andra armbrott för åkförhållandena är verkligen inte bra just nu. Det är is på morgnarna och slask på eftermiddagarna, och puder var det länge sedan vi såg skymten av. Ändå fortsätter Panoramas vädersida att utlova 28-centimeterssnöfall, men eftersom det mest är plusgrader nuförtiden finns risken att den utlovade nederbörden kommer som regn istället för snö.
Så jag fikar mig igenom dagarna, här med Linnea från igår när vi åkte upp till Panorama och tittade ut genom caféfönstrena på alla genomblöta stackare som åkte skidor i regnet. Genomblöta stackare som betalat en hel massa pengar för denna upplevelse. Sedan åt vi gratis stafflunch för att man som liftie inte har råd att missa någonting som är gratis, och sen åkte vi tillbaka ned till stan och jag ägnade eftermiddagen åt mitt livs två huvudsysslor dvs 1) hänga på Invermere hospital 2) skicka foton på kvitton till försäkringsbolag. Sedan åt jag, Linnea och Niklas risottomiddag och drack vin vilket ledde till att jag idag hade en mycket förnäm lunchlåda.
Idag var en fin dag, även utöver lunchen. Jag jobbade som vanligt med biljettskanning, idag i strålande sol med solskyddsfaktor 50 i ansiktet, och åkte sedan hem och drack öl och åt glass på Jacobs balkong. Egentligen är det inte dricka öl på balkong-läge än, ens med dubbla filtar, men man måste ju försöka. I min lägenhet sedan blev jag bjuden på chokladmousse av Rachael och Millie som var på besök och ah vad fantastiskt det är med delat hushåll. Vi som bor här har alla lite olika umgängeskretsar och det hänger alltid olika konstellationer av människor här, och det funkar förvånansvärt bra att ha ett hemma som också är en massa andras hemma.
 
Nu väntar jag på att Ian och Alyssa som har varit på USA-utflykt ska komma hem, för Alyssa har lovat att tvätta mitt hårikväll. Sådant är ju lite komplicerat för en gipsad och det börjar verkligen verkligen bli på tiden.
 
Puss på er kära ni.