Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Lately

När jag senast hörde av mig här var jag deppig. Men så kom jag på att jag hade en roséflaska i kylen och en Linnea en trappa upp.
Och så kändes det plötsligt helt otänkbart att jag bara några minuter tidigare hade haft slut på livslust, när vi satt där på balkongen i den kanadensiska vårsolen och pratade om viktigt och oviktigt. Och någonstans höjdes volymen på min högtalare och det hela mynnade ut i en intensiv danssession till Linneas 70-talslåtar, som sedan fortsatte vidare ut på ett annat dansgolv.
Och några sådana kvällar har det blivit, med mycket dans och lite sömn. Jag har jobbat med gårdagsögonbryn och sett fab ut på utsidan men varit ofab på insidan, och hållt mig vaken endast tack vare Jacob som har en härlig vana i att komma förbi med kaffe.
En annan sak som har hänt är att Alyssas föräldrar har kommit på besök, och alltså jag vet inte vad det är men jag älskar att hänga med föräldrar. En kväll bjöd de på middag, inklusive portvin och hela faderullan. Idag skulle Ian ta med fadern på några park laps och jag väntar spänt på att han ska komma hem med updates.
Har hängt en hel del med dessa också, och börjat inse hur tomt det kommer kännas när de inte längre är ett stående inslag i ens vardag. Fint folk.
Igår hade vi jug night med alla lifties. Vet inte om jag har förklarat begreppet tidigare men en jug night går alltså ut på att alla som har gjort bort sig på jobbet, till exempel genom att svära över radion eller dricka öl arbetsklädd, måste köpa en kanna öl, en jug, att bjuda på. Och sedan får man se varthän kvällen beger sig. Igår ägde vår jug night rum utomhus och ackompanjerades av en brasa. Vår chef hade sett till att det fanns vegokorv och det var en fin kväll.
 
Idag däremot har jag varit ledig och hängt i sängen, kollat Netflix och torkat snor. Det blir liksom så att när någon blir sjuk blir alla sjuka, men eftersom jag ändå inte kan åka skidor gör det inte så mycket. Nu kan jag göra samma sak som jag ändå skulle ha gjort om jag var frisk, men med lite bättre samvete. Ändå så är det så att det är på de lediga dagarna som livet blir jobbigt, när alla andra drar ut och åker skidor och jag tänker på hur jävla gärna jag också skulle vilja göra det. Jag börjar mer och mer seriöst fundera på att göra en till säsong, för jag känner mig ju liksom inte riktigt färdig. Vi får se vad som händer. Först ska jag i alla fall kila ned till Linnea och bli uppmuntrad, för det brukar ju funka. Puss.