De flesta dagarna börjar så här, i Mountain Ops-källaren, med en trött men ändå peppig stämning. 
En ansenlig mängd slutar sedan så här.
Ibland kryddas vardagen med lite extra extra, som igår när jag och Markus hostade en semeldag. Jag stod för en hel massa semlor.
Markus stod för semelshots.
Det var en fin kväll, som slutade kort innan nästa dag började. Jag var ledig och hurtig och tog åttabussen upp till Panorama för att lägga de första spåren i nattens centimetersnöfall. Jag var först i liftkön, first chair, och hamnade bredvid en man med vitt vackert skägg som var där i samma syfte. Han hade bilat fyra timmar från Calgary samma morgon och pratade nu lyriskt om bergets egenskaper, förutspådde vädret för slutet av säsongen baserat på sina 40 Panoramasäsonger. En sann entusiast. Jag hade sedan en fantastisk morgon i min ensamhet och var så där hög på livet som man liksom bara är i en liftstol i Klippiga bergen med sin favoritlåt i hörlurarna, sittdansandes bland snöflingorna. Sedan fick jag sällskap av Jacob, semelslukaren på bilden ovanför, och vi hade väl en rätt idealisk förmiddag.
Sedan fick jag feeling och åkte hem för att städa. När jag ändå var igång passade jag på att fixa nya takdekorationer och matlådor, och sen har jag gått runt och myst litegrann. Och snart börjar allt om igen.