Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Ingenstans

S-tangenten på mitt tangentbord har slutat fungera. Ett litet dammkorn, kanske, som har fastnat där under, som gör att varje s-bokstav kräver sisådär tio s-klick. Därför går jag in på yr, när jag ska kolla väder. Aldrig smhi.

Utanför är det sol. Yr lovar mer sol. Jag drar ned mina persienner, för annars ser jag inte vad det står på datorskärmen. Jag håller utkik efter moln, stora moln, som kan göra mitt val att sitta inomhus denna julidag rimligt. Men himlen är klarblå, både utanför och på yr. Jag önskar att prognosen kunde vara mulen, önskar mig en inomhustillvaro av sollängtan. Då skulle jag inte behöva dra ned persiennerna.

På morgonen tassar jag ut i trädgården, barfota, plockar smultron till min frukostyoghurt och koriander till min frukostmacka. Jag äter lunchsallad med pinnar på altangolvet. Jag somnar runt Ella, i hennes randiga skjorta. Jag vaknar innan alarmet. Jag cyklar till jobbet och jag cyklar hem. Jag skrattar åt Märtha, när hon säger någonting roligt. Jag åker bil ensam och sjunger högt till mina bästa låtar, anpassar hastigheten efter musikrytmen.Jag ser nog harmonisk ut. Men jag är aldrig där, och när jag är där vill jag vara någon annanstans. Sen vill jag tillbaka. Jag är allting men aldrig tillräckligt. Och jag kan inte riktigt andas.

Jag går ut på altanen ändå, för det är ju sol trots allt. Den kan man inte ta för given, vad yr än säger. Jag har ju inte ens dubbelkollat med smhi. Men precis just då går den i moln, solen. Ett litet ett, och det blir snart sol igen. Men där borta är ett större.

Och jag kan inte riktigt andas.