Jag har blivit en tant. Eller, nej, jag är till och med förbi tantstadiet. Jag har blivit en gumma. Denna tordag inleddes nämligen, efter en natt av krämpor, med frukost framför Gomorron Sverige och fortsatte sedan med korsordslösning. Sedan drog jag på mig min tantigaste tantkappa för att ta tag i dagens ärenden. Jag hade till och med med mig en bok som lite mystiskt stack upp ur fickan, som för att fullborda det hela.

 

 

Och som en riktig gumma avsatte jag tio minuter för promenad till busshållplatsen. Samma sträcka har jag en gång avverkat på en och en halv minut, men på den tiden var jag i och för sig en elitsatsande friidrottare. Och hade jävligt bråttom. Nu traskade jag istället lungt hela vägen och höll noga utkik efter isfläckar, och blev passerad av människor ca tre gånger så gamla som jag.

 

En stund senare satt jag i väntrummet utanför gipssalen, i sällskap av gummor i samma mentala ålder som jag. De flesta dock aningen mer rörelseförhindrade. Jag fick ett nytt tjusigt gips och fullbordade sedan dagen med en ensamfika tillsammans med min bok. Och jag insåg då, när jag satt där och tantsörplade på mitt kaffe, att jag nu äntligen lever upp till min image. På riktigt. Och jag gillar nog att vara en gumma litegrann ändå.