Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Quality time

Igår var första dagen som jag och Alyssa var lediga samtidigt och vi bestämde oss för att utnyttja detta och köra en heldag med kvalitetstid.
 
Och kvalitetstid var vad vi fick.
 
Vi är på ungefär samma nivå snowboardsmässigt och bestämde oss för att använda dagen till att slipa på våra skills. Efter sisådär ett och ett halvt åk fick dock slipandet ett abrupt slut när jag gjorde min mest fantastiska vurpa hittills och landade på min rygg som landade på min arm. Efter en stunds ropande och desperat vevande med den andra armen kom Alyssa springande och i spegelbilden från hennes skidglasögon såg jag ovan nämnda arm ligga i en mycket intressant vinkel. Läget började väl kännas lite halvbra när hon sa "try to lift your arm" och jag sa "that's what I'm doing" men sen såg vi en röd och underbar Ski Patrol-jacka närma sig och jag blev nedskjutsad i en släde och efter en ganska rejäl lustgasdos var allt tipptopp igen. Sedan fick jag för första gången se hur en ambulans ser ut innifrån och det var rätt härligt ändå, att ligga där lite lätt lustgashög och genom ambulansens bakrutefönster se solen gå ned över Klippiga bergen samtidigt som en handsome-looking ambulanssjukvårdare satte upp mitt hår i en knut. Sedan rullade vi in på Invermere Hospital och jag och Alyssa hade sex timmar och femton minuter ytterligare kvalitetstid framför oss.
Helt fantastisk var hon, denna underbara. Håruppsättningar är väl kanske inte hennes starkaste sida men hon är desto bättre på varsamma på- och avklädningar, veganska pannkakor med karamelliserade äpplen, vattenglaspåfyllande, hanterande av viktiga papper och att sprida positiva tankar. Det negativa var väl att hon konstant fick mig att skratta och att skratta var en syssla som min arm inte fann särskilt trivsam. Nåväl.
 
Jag blev omhändertagen av världens härligaste läkare som gav mig "heavy drugs" och skjuts hela vägen hem från sjukhuset. Röntgenbilderna visade på en bruten arm och behov av operation så jag lär väl få se mer av henne, men först hade jag (thanks to my heavy drugs) min bästa nattsömn sen jag kom till Kanada. Det var faktiskt rätt nice.
Idag har jag gjort en utflykt ut från lägenheten, till apoteket för att stasha upp med mer droger. Resten av dagen har åtgått till att vänta på telefonsamtal från försäkringsbolag, för att se om jag kan opereras här eller måste flyga tillbaka till Sverige för att göra det. Vilket skulle suga fett hårt. Jag får mitt slutgiltiga besked imorgon så håll gärna en tumme för mig.
 
Nu tänkte vi gosa ned oss framför tv:n här hemma och äta upp all den veganska glassen som Rachel och Alyssa kom hem med. Att bryta armen och gå runt och se miserabel ut är en fett bra metod för att bli älskad och jag har hittat så jävla bra människor denna månad.
 
Puss på er.