Det blir liksom alltid så, innan man ska iväg någonstans, att tillvaron blir så intensiv. Man ska hinna göra allt man hade tänkt göra och träffa alla man hade tänkt träffa medan en halvfull resväska ligger någonstans i nåt hörn och blänger hånfullt. Och så sitter man där, när det är mindre än tio timmar till avfärd, och kommer på att man nog inte har ett giltigt visum. Det blir liksom alltid så. Men. Jag har ju haft det väldigt trevligt.
I lördags till exempel drack jag vin med Matilda och vi försökte strukturera upp livet, det där ständigt pågående.
I söndags åt jag och mamma caféfrukost innan vi gav oss iväg på en heldagsutflykt till vår moster och syster, dels för hennes sällskap men framförallt för hennes nya profession: massör. Det finns nog faktiskt ingenting bättre än massörer med övningsbehov.
I måndags fick jag och Uppsala finfint besök i form av min kära mormor. Vi åt tvårätters till lunch och myste.
Sedan byttes hon av av en annan stockholmare, här utanför falafelvagnen i väntan på Uppsalas prisvärdaste middag.
Sedan blev det kväll och chokladbollsdags hemma hos Sara.
I går var en hemkörningspizzadag, och en hänga med Märtha Tilde Ellen-dag.
Och idag var en bokmötesdag. Den allra sista.
Det hela avrundades med utemiddag med min mor och syster. Sedan åkte vi hem och jag började packa och jag har nu nästan betat av den punkten. Förhoppningsvis låter de mig komma in i landet i morgon, för nu är jag väldigt väldigt redo för Kanada.
Åh låter som ett par riktigt mysiga dagar!