Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Your bonfires are my favourite bonfires

Den senaste tiden har jag varit lite nere pga kroppsdelar som inte fungerar och sånt där. Linnea, min kära Linnea, har gjort det till sin livsuppgift att muntra upp mig och idag tog hon med mig hit. På behändigt avstånd, fem minuter hemifrån.
Där skulle det picknickas, på en sån där rutig picknickfilt som inte kunde bli mer typisk. Alyssa hittade den i Lost&Found-lådan på jobbet för någon vecka sedan och idag fick den en ståtlig invigning.
Det var blåsigt, fastän jag slickade på mitt pekfinger och sträckte upp handen i luften för att känna in vindriktningen. Så vi la oss på rygg och stirrade upp i Invermerehimlen för att ha så lite vindyta som möjligt. Då var det skönt.
Vi pratade om alla traditionella pojkaktiviteter vi skulle ha varit grymma på vid det här laget om någon bara hade uppmuntrat oss när vi var barn. Uppmuntrat oss att testa, våga, istället för att hålla oss tillbaka. Sedan pratade vi om beröm i samband med byte av proppar och knuffande av tåg och vad det gör med oss, medan molnen rörde sig över himlen. Och nog lyckades hon muntra upp mig allt.På kvällen var vi tillbaka på stranden. Jag konstaterade att Invermere gör sig bra i vårskrud.
Det var bonfire night och Elliot var självutnämnd brasmästare, för det blir liksom alltid bäst då. Denna gång gjorde han som på den gamla goda tiden, med eldstål och hårspray.
Andra drack öl.
Och jag passade på att utöka min samling av bilder på Ian och öl.Alyssa.
Två decimeter utanför brasavgränsningen var det kallt, absolut inte badväder, så självfallet skulle det badas. Sen blev det mörkt och min öl tog slut och jag fick rök i ögonen. Ihoptryckta på kartongbitar runt vår underdimensionerade brasa trängdes en massa fina människor och om två veckor är allt slut, och jag tänkte att fastän jag är livsless ska det bli så sorgligt att lämna allt detta.
Mirjam Therese

Alltså wow! Vilken dröm att bo fem minuter ifrån det där! Och vilka fina vänner, jag förstår att du inte vill lämna detta!

Svar: Eller hur?!??
elsaherlitz.blogg.se