Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Prolog

Det maximala uttagsbeloppet var inte tillräckligt högt, så jag fick stoppa in kortet två gånger. Bankomaten spottade ut 20-dollarsedel efter 20-dollarsedel, nästan så att det såg lite komiskt ut. Jag drog ned kepsen ytterligare, upp med luvan. För att fullborda looken. Rörde mig tillbaka genom baren, mot hörnbordet. Ölglasen och ägarbytespapprena var halvfyllda. Jag ställde några symboliska frågor, med ett högtidligt tonfall, mest för saken skull. Det känns som om man ska ställa några symboliska frågor med högtidligt tonfall innan man räcker över en tjock 20-dollarsbunt till någon. Han kontrollräknade, jag bet på naglarna. Och sedan hade vi köpt en bil.Nästan fem månader före det att vi satt runt det där hörnbordet, Linnea, Fifi och jag, satt vi på ett flygplan mellan London och Vancouver. Mathilda och Olivia satt också på det flyget. Då kände vi inte varandra, var betydelselösa främlingar. Sedan dess har en skidsäsong i Kanadas Klippiga berg passerat. Vi har under denna säsong sett varandra glada, arga, gråta, köldskadade, fulla, nakna. Jobbat tillsammans, ätit puder tillsammans. Vi har gått från främlingar till personer som tycker om varandra, rätt mycket. Vi får se om det håller i sig. Nu ska vi nämligen ut på en månadslång roadtrip tillsammans, i en bil som nog egentligen rymmer max fyra, med ett bagageutrymme som ställer höga krav på packningsfärdigheterna. Fem individer, med olika viljor, musiksmak och hygienkrav.Bilen ja. Den har vi betalat för, men ännu inte fått tillgång till. Förhoppningsvis står den parkerad i Vancouver någonstans när vi kommer dit, förhoppningsvis i en inte allt för dyr ruta. Förhoppningsvis går allt enligt plan med bilnyckelöverlämnandet, och förhoppningsvis lyckas vi köpa någon lämplig försäkring. Jag är optimistisk men tar ingenting för givet.
 
Imorgon klockan tolv påbörjar vi resan, med en fyra timmar lång bussfärd till Calgary. Några timmars väntetid, sedan fjorton timmars nattbussåkning till Vancouver. I övermorgon klockan 8am ska vi, om allt går enligt plan, vara framme i Kanadas tredje största stad redo att leta reda på bil, bilnycklar och bilförsäkring. Sedan är allt okänt.

Välkommen att följa med.

Jenn - Forever abroad

Fan vad fint du skriver! Så bra och fängslande storytelling :)

Svar: Men åh vad dina kommentarer gör mig lycklig!
elsaherlitz.blogg.se