Backstreet Boys på maxvolym, så där så det brusar ur högtalaren när ljudkurvan når sitt klimax. Det har runnit någon slags sås längs bakre kylskåpsväggen, ned på golvet, och det är två syltburkar som har fastnat på översta hyllan. Alyssa tömmer alla skåp, jag skrubbar i takt till musiken.

 

Att packa ihop är ett sätt att återuppleva. Gamla biljetter från tidigare utflykter, gamla kapsyler från billiga fyllor. Jag fortsätter skrubba och matresterna i kylskåpet ger sakta med sig, frigör lukter från en skidsäsongs middagar. Alyssa ställer alla konserver senapsflaskor och flingpaket som ingen någonsin åt på matbordet, tills det inte går att se vilket material bordsytan är gjord av. Vi får knacka på hos grannarna för att fråga om någon vill ha, för att undgå att slänga. "There are stuff in the fridge too. You can have anything. Not the beer though." Rullatorkorgar fylls med florsocker, en dam behöver hjälp att öppna dörren för att hon har för mycket mat att bära. Vi gör oss riktigt populära på våning tre, precis innan vi ska flytta ut.

I förrgår jobbade jag min sista dag, skannade min sista biljett. Det var så vemodigt alltihop, stämningen var så hög och låg på samma gång. Jag stämplade ut en sista gång, lämnade våran sunkiga källare som på något vis ändå är så hemma. Jag såg människor för sista gången, gjorde vardagssaker som snart inte kommer att vara vardagssaker. Det känns mer än vad jag trodde det skulle göra.