Detta rapporterade DN efter fredagens händelser. DN spred även obekräftade uppgifter om skottlossningar runt om i huvudstaden, uppgifter som senare visade sig vara falska. Och jag vet inte, för jag var ju inte där. Jag får förlita mig på andras rapportering för att bilda mig en uppfattning, något som blir allt svårare i en tid då våra största och mest legitima medier slarvar med sin källkontroll. Information om händelser sprids snabbare än själva händelseförloppen och vad som är sant och inte blir mindre relevant.

Att sprida falsk information under pågående terrordåd kan tjäna många syften, exempelvis att skapa ytterligare kaos och att flytta resurser från var de egentligen behövs. Att skapa rädsla, en känsla som i sig göder terrorism. Det är allvarligt om sådana krafter får skjuts av de vi litar på som leverantörer av sanningen.

I samma veva ser jag en tweet skriven av Syrienkännaren Aron Lund på temat påhittande av fakta, där han hänvisar till sina egna källor och hävdar att 84 % av statistiken kring den pågående Syrienkonflikten skapats på liknande desinformatoriska sätt.

Sådana tendenser syns överallt i samhället, inom alla områden. Och det är efter dessa uppgifter vi bygger vår världsbild.

Någonstans har sanningen har blivit ett flytande begrepp, en myt, som inte behöver ha någonting att göra med vad som faktiskt har inträffat. En tweet som får 3000 retweets blir helt plötsligt en källa, fastän skribentens primära syfte var något helt annat än att upplysa sin omgivning. Detta var fallet i fredags. Förhoppningsvis kan vi lära av denna händelse, återta sanningen.

Och fastän medierapporteringen lämnade en hel del i övrigt att önska visade Stockholm i övrigt en imponerande beredskap. Folk öppnade dörrarna till sina hem, behöll sina huvuden kalla. Lät sig inte röras. Och det är så måste vi göra. Fortsätta leva våra liv, fortsätta skratta. Hålla hårt i sanningen.

För det är så många kalla vindar som annars lätt kan gripa tag i oss.