Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Dag 8 - Onsdag på Trans-Canada Highway

I söndags, innan vår bil havererade, planerade vi in en fin liten rutt för att avverka Vancouver Islands södra halva. Upp längs västkusten, över till östkusten och sedan tillbaka till västkusten. Hostelnätter i vändpunkterna.
 
I måndags, efter att vår bil havererat, satt vi strandade på sydspetsen med en jävla massa hostelnätter utspridda över ön. Väl anpassade för vår planerade rutt, långt ifrån allting annat. När vi väl fick tag på en hyrbil låg vi ohjälpligt efter dagsplaneringen, hundratals kilometer från våra icke återbetalningsbara nattillhåll. Men. Ingenting är omöjligt. De två senaste dagarna har vi därför fått stifta bekanskap med Trans-Canada Highway, åkt samma väg fram och tillbaka för att hinna i tid till diverse incheckningar. Som tur är finns det tjusiga vattenfall utspridda längs vägarna, så ingen körning blir egentligen onödig.
Annars har det ju blivit en del bilåkning. Idag har jag mest hängt i baksätet, charmigt sovandes i min sedvanliga öppen mun-position. I vaket tillstånd är vår främsta underhållning Linneas frågebok, den som hon köpte i Victoria. Den lär oss om världen, och om varandra. På gott och ont.
 
"Om du hade en spåkula som kunde ge dig svaret på vilken fråga som helst, men du fick bara ställa en enda, vad skulle du fråga?"
 
Fifi: "Åhhhhh då skulle man ju kunna fråga hur man botar cancer."
 
Elsa: "Aha oj. Jag tänkte fråga vilken restaurang i världen som skulle ge mig den bästa smakupplevensen."
Vi varvade milen med matpauser. Jag hade med mig trasiga pitabröd och det rann bönröra ned längs mina fingrar. Sjön glittrade, och Linnea åt sina tomater som äpplen.
Dagens höjdpunkt var ändå att vi idag fick tillbaka vår bil, vår kära lilla blåa. Fläktremmarna är justrerade, oljan är påfylld. Inga lampor har börjat lysa än, och gnisslet är borta. Jag som nästan hade börjat tycka att det var lite hemtrevligt. Idag har också Olivia anlänt, vår femte resenär. Vi har börjat avverka konserver för att få plats med en ytterligare person i baksätet, och vi har microvågskokat mer pasta. Ikväll hänger vi i Tofino, en bit upp på västkusten, och preliminärt stannar vi två nätter till. Dock, har jag noterat, har saker en tendens att inte gå som vi planerat. Så vi får se.
 
Vi får se.
Anonym

Hej Elsa! Din blogg är otroligt bra!! Fantastiskt rolig 😂o jättefina bilder. Min pappa undrade om du tänkt bli journalist? 😊
Vi följer med spänning ert äventyr och kan konstatera att vi fått mer rolig input på en vecka än info under en hel skidsäsong 😄
Ha det fortsatt bra tjejer!