Jag skrapar bort smutsprickar från trapphusens entrédörrar med min klickskrapa, medan Uppsala går från svart till svagt morgonlila. Inte för att skrapandet egentligen hör till mina arbetsuppgifter, men för att prickarna lägger beslag på all den uppmärksamhet som annars kunde ha fördelats jämnt över de nogsamt avfläckade fönsterglasen. Och för att jag gillar att använda min klickskrapa.

Jag äter lunch i ett tomt lunchrum på översta våningen av en kontorsbyggnad, innan någon annan ens har kommit till förmiddagsfikat. Jag blickar ned över höstuppsala, orangefärgat av löv och vägarbeten, över den långa kön från byggarbetet vid Strandbodgatan. Om någon tutar irriterat eller stressat tummar på ratten hör jag det inte, för jag är långt bort och högt ovanför. Och i lunchrummet är ljudisoleringen skrämmande bra.

Jag tar två steg i taget på väggen upp i Sannas trapphus, ett på vägen ned. Jag lämnar trappstegen blanka och citrondoftande, och ler så det kanske ser genuint ut när ytterligare någon ursäktar sina steg i allt det nymoppade. Tänker tillbaka på tiden innan alla entréplan var fulla av höstlöv. Jag tar en paus i svabbandet och kikar in hos en nyvaken Sanna för att dricka av hennes kaffe, för att andas litegrann. Och sen är jag igång igen.

Jag somnar på en madrass hemma hos Hedvig och Victoria, i en lägenhet där två katter och en hund gör sitt bästa för att motarbeta detta. Jag vaknar klockan fem och äter frukost med Anders, i en lägenhet där två katter och en hund springer runt runt runt runt. Det har blivit en periodisk företeelse. För sen börjar allt om igen.

Jag dricker öl och tittar på fiskarna på pubväggarna, eller på människorna runt omkring mig på klubbgolvet. Eller så dricker jag te och kollar på New Girl. Oftast dricker jag te och kollar på New Girl.

Det mesta är lugnt och långsamt. Jag trivs förvånansvärt bra, i denna vardag som står i skarp kontrast till min föregående. Kanske för att jag vet att detta är högst tillfälligt, för att jag vet att detta inte är någonting annat än en mellantillvaro. För att tidsbegränsning och uppskattning hör ihop. Och för att detta inte är så dumt ändå.