Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Don't be afraid, it will all be okay;

Resväskehjul mot stengolv. Ett buller som sprider sig i alla riktningar, som sätter trumhinnorna hos alla som råkar befinna sig innanför murarna i svängning. Som påminner om att det är dags nu. Att hämta resväskorna. Att packa. Lämna.

Jag lutar mig bakåt i stolen och låter Trevor Halls Parachutes ta med mig någonstans dit allting är tyst och diffust. Från jag vet inte var kommer en massa känslor som jag inte vet vad jag ska göra av eller vad de betyder. Jag låter dem komma.

Jag tittar upp på väggen bakom mitt skrivbord, på väggen som är täckt av papper bilder klotter som säger så mycket om detta år. Jag borde börja samla ihop alla häftmasseklumpar, borde börja plocka ned alla alster av varierande kvalitet och stoppa ned dem i den väska som nyss rullats in till mitt rum. Men någonting tar emot, säger ifrån. Så jag sitter kvar bakåtlutad i stolen.

Och jag hade en sån fin eftermiddag idag. Igen och igen blir jag kär i detta land och i denna stad som jag nu bott i under ett år men ändå har så mycket kvar att upptäcka av. Jag blir kär i småkonversationerna med människor som kallar mig "vän" när vi fem minuter tidigare var främlingar för varandra. Jag blir kär i de dammdimmiga eftermiddagsscenerna i fotspåren av kenyaner som får till och med min gångtakt att verka rask. Jag blir kär i kvällssolen som kastar sina sista stålar på stånd där mango och avokado som får de svenska varianterna att framstå som själlösa trängs.

Och när vi senare sitter i någon slags soffgrupp med utsikt över Nairobitrafiken, med några av de sista Tuskerflaskorna vi kommer att förtära under detta år framför oss, och konstaterar att detta varit det bästa året någonsin sett ur alla tänkbara perspektiv och att kommande kommer vara fantastiska om de ens är i närheten av lika bra. Och att vi allihopa vuxit så oerhört mycket, att vi detta år verkligen har blivit vi.

Då kollar jag på den grå resväskan i hörnet av rum 11E. Det tar fortfarande emot, och jag tänker att jag inte än är redo att packa ned mitt kenyaliv.

Men att jag hade inte kunnat ha så mycket bättre saker att packa ned.

Lena

Elsa!! Stort tack för din underbara blogg: Dina vackra bilder, dina tankar som du generöst delar med dig av och ditt underbara språk! Tack!! Jag har läst ALLT! Nu önskar jag dig en fin avslutning på året och sen är du sååå välkommen tillbaka till Sverige. Ses i Uppsala! Och gärna i Dalarö, vi har ny boj så det går bra att komma även båtvägen. Kram Lena


Anonym

Världens konstigaste fråga, men hur är frukosten på internatet? Finns det havregrynsgröt ? (Can't live without) och finns det mycket (eller ens något) veganskt, vegetariskt? Tacksam för svar

Och tack för bääästa bloggen!!