Efter Amboseli, Ol Pejeta och Mount Suswa tillika nio dagar på vandrande fot är jag nu tillbaka hemma på internatet igen. Jag får erkänna att jag kände mig halvtaggad på att ge mig iväg igen direkt efter att ha kommit hem från Amboseli. Jag trodde att en vecka fulld av långa trötta föreläsningar väntade och det var rätt halvhjärtat som jag slängde ned de få tröjorna som inte befann sig i smutstvättkorgen i min bag.

 

Men oj vad fel jag hade.

 

Jag tror faktiskt på riktigt att jag har haft den bästa veckan i mitt liv. Jag har sett och gjort så fantastiska saker och jag har varit så lycklig. Alla sega timmar av Wildlife-lektioner känns nu helt plötsligt värda mödan, gånger 1000. Det har varit så himla himla fantastiskt. Jag tänkte dela upp veckan i lite olika inägg för att det blir allt för mastigt annars, så stay tuned. 

 

Nu är det vardag igen och slut på friluftslivet. Det känns sorgligt, inte minst för att en djävulsk skolvecka väntar. Det känns mer och mer segt, att skolan får ta så mycket plats under detta annars så fantastiska år. Det blir liksom aldrig någon andningspaus och jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag vill tillbaka till savanndammet och lejonen och soluppgångarna. Men alltså åh denna vecka kommer jag leva länge på. Och faktiskt ska det ändå bli rätt skönt attt få krypa ned i min säng.