Som att lapparna som hänger uppsatta lite här och var i skolan med information om när alla som inte kommer tillbaka i höst kan lämna in sin skåpnyckel nu plötsligt även gäller mig.
Som att jag var i receptionen och bad om en lapp för byte av studieväg. Som att hon i receptionen gav mig lappen och sa "Så du ska sluta?" och det enda vettiga svaret på den frågan var "Ja, jag ska ju det".
Såna där små saker som gör allt så verkligt.
Annars har det varit en fin vecka. Inom fjorton timmar blev Sara både arton och körkortsinnehavare och kort därefter bestämde sig Victoria för att det bästa sättet att spendera 23 kronor var att köpa en parmarulle. Kontraster. Jag har tävlat och underpresterat, dansat och överpresterat. Druckit te och hört regnet smattra mot markisen med de finaste människorna jag vet och tänkt att det ska bli svårt att lämna allt detta.
